För drygt två veckor sedan började jag frysa något så enormt på jobbet vilket i var en bedrift då det var väldigt varmt inomhus. Att börja frysa så att man nästan inte riktigt vet vart man ska ta vägen och samtidigt känna sig lite varm är aldrig ett bra tecken så efter en stunds övertalande från arbetskollegor med hot eller erbjudande kanske man skulle säga att be chefsöverläkaren komma och kika på mig så bestämde jag mig snabbt för att åka förbi på lättakuten istället. Även om det kryllar av diverse olika doktorer och sjuksköterskor på jobbet så känns det ändå som att det är ganska skönt att hålla isär mig själv som privat och mig själv som arbetstagare och kollega.
Det hela visade sig vara en njurbäckeninflammation och efter att ha spenderat x antal timmar på akuten under lördagen så fick jag tillslut ordentlig smärtlindring och en dunderkur med medicin. Jag fick även göra en röntgen för att se så att det inte var en njursten som jävlades. Det var det inte och det var ju trevligt även om det inte gjorde så att jag mådde så mycket bättre. Men en njursten är inte heller något speciellt roligt kan jag meddela.
På röntgen hittade dom dock ett antal förstorade lymfkörtlar kring tarmkäxet eller mesenteriet och det kan jag väl säga rakt upp och ned att det inte känns vidare roligt. Jag kan faktiskt inte låta bli att oroa mig över det även om läkaren klart och tydligt meddelade att jag absolut inte skulle oroa mig i onödan. Men vad ska man liksom göra om inte oroa sig när en jourläkare ändå tycker att de ska ta upp fyndet på röntgenronden på måndagen efteråt? Och när de på röntgenronden beslutar sig för att det är något som man bör kolla upp? Jo man oroar sig. Jag oroar mig så klart. Det kan ju vara allt möjligt och ingenting. Nästa vecka ska jag iväg och ta lite prover och sedan blir det att göra en ny röntgen på buk men även lungor för att se hur det ser ut i resten av kroppen. Jag håller förstås tummarna för att det inte är något. Men mitt hem kan vittna om att jag är orolig, för när jag är orolig börjar jag städa.
Jag kan inte skryta med att jag alltid har ett välstädat hem, för det har jag inte och kommer aldrig att ha. Jag har ju liksom två barn, mig själv och förstås min gubbe som bor i huset. Då blir det stökigt om man inte direkt alltid känner för att städa och prioriterar andra saker. Men nu så har jag organiserat i både garderober och rensat ut lite lådor osv. Egentligen är det nog inget bra tecken, jag börjar så smått komma in på otrevliga kontrollbeteenden som jag vet inte på något sätt är speciellt hälsosamma. Men jag är åtminstone medveten och det är ju bra.
Samtidigt som jag går och oroar mig så mår jag så otroligt bra i kroppen förrutom att jag nu är lite sliten efter njurbäckeninflammationen. Det är ju inte konstigt på något sätt att vara trött efter att man varit sjuk. Men i övrigt mår jag toppen. Har haft ännu en migränfri hormontopp och bara det gör ju så att jag orkar på ett annat sätt.
På tal om gröna traktorer så håller jag för tillfället på att föra över en massa jox från mobilen till datorn och sedan så småningom till en extern hårddisk. Mobilen är proppad med bilder och har nu nästan sluta att fungera för att den är så full.
Nåväl nåväl. Nu ska jag faktiskt gå och göra något nyttigt... och tråkigt...VIKA TVÄTT.. Hujedamig!
0 kommentar(er)
