Those were the days!

Jag verkar dra på mig alla världens förkylningar, och varje gång skriver jag om dem i bloggen. Det ser ut som att jag är konstant sjuk.... Eller så kröjmar jag helt enkelt konstant..
Detta blogginlägg tillägnas " förr i tiden".... :)

Elina och Tobe ska flytta till Stockholm! Det kommer bli så jäkulst tomt här... Elina har ju varit min B1 och jag har varit B2. Självklart är jag glad över att de för göra något annat än att vara här i Piteå.... men jag kan inte låta bli att fälla en liten självisk tår när jag inser att det helt plötsligt kommer att bli nästan 100 mils distans....
Nåväl .... Tobbe har fått jobb som lärare och Elina ska förverkliga sin dröm om att bli frisör.  Och det finns ju flygplan och telefoner... Elina är dock inte någon telefonmänniska. Så jag får väl helt enkelt komma och hälsa på. Men... det blir ju ändå så tomt....
Elina ska dock ta körkortet innan hon far ner...:) Så ett tag får jag ha henne kvar.....:)

Ska försöka sluta hosta och få tillbaka mitt smaksinne. Ska duscha och fräscha upp mig, vi ska käka på Thaigarden ikväll med ovannämnda par.
image61

Allergi - En förbannelse

Vilken förbannelse! Jag avskyr att vara allergisk. Jag försöker hålla lågan uppe och verkligen anstränga mig för att inte bli deprimerad. Det finns folk som har det värre, det vet jag. Men det är jag och ingen annan som lever mitt liv....
Dock är min vardag begränsad mer än vad jag själv kanske inser. Hinder finns överallt och rinnande näsa och astmaatacker finns alltid nära runt hörnet och dyker alltid upp när man minst anar det.
Det enda stället där jag inte blir allergisk allt för ofta är hemma hos mig själv...
Inte någon annanstans kan jag vara trygg. Min bror har skaffat hund och den bor inte i mina föräldrar hus, men garaget. Tyvärr så följer det med en hel del allergena dammpartiklar från hunden på allas kläder och numer blir jag även allergisk i mina föräldrar hus.
Dessutom har de kommit på det ytterst bra idén att de kan ha hunden inne på mina föräldrars stuga. Så nu kan jag inte vara där heller. Jag kan sitta utomhus, men då är jag också allergisk mot skog och eld... Så allting känns så sjukt orättvist.
Ibland så måste man ju hälsa på folk med hund eller andra allergiframkallande djur. Då blir jag ofta allergisk i ca en vecka och det är också då min matallergi blir värre. Det mesta av min allergi har växt bort så nu kan jag äta en tomat utan att det blir allt för allergiskt.  Dock inte om jag har varit  i samma rum som ett djur. Då är det bara att räkna med att jag inte kommer att kunna äta någonting på en vecka utan att bli allergisk och få exem och utslag. Dessutom blir jag jättetrött och orkar inte göra någonting. Kanske är det mitt immunförsvar som mattar ut mig.
Jag hatar mitt liv, det känns hopplöst. Jag har iaf Björn