Lalaalalaa

Amma amma ammaaaaa!
Igår så hände något som händer rätt sällan:
Elsa var på väg till att amma och mitt i allt så tycker hon att hon ska käka från det andra bröstet. Tror dock att hon ammade i nattmössan eller nått, för hon misstog min rumpa för att vara en av mina bröllor. Mohahahah!
Och när jag ändå har dragit upp ämnet amning så går det sakta men säkert mer och mer tid mellan amningarna. WIHO!

Och så var det där med att jobba. Det går fortfarande jättebra. Elsa är överlycklig och gnällig när jag kommer hem. Mitt lilla plåster! :)

Jag tog mig inte upp för att träna i morse. Eller jo, jag var på väg upp vid 05.30 men insåg då att jag är lite dålig i halsen efter att ha kört en ordentlig rekond på PapaBears gammelvolvo. (Jag är tydligen känslig mot alla rengöringsmedel, inte helt oväntat.) Han har fått den gratis av en arbetskompis som har haft två hundar i bilen. Bilen luktade värre än förkylningsandedräkt + att både jag och PapaBear är allergiska. Så det behövdes en rejäl urstädning helt enkelt.
I morse när jag skulle ta Våfflan till jobbet hade den punka. Så jag tog den vanliga bilen istället.
Ja, jag slöt alltså ut träningen. I morgon kanske jag orkar mig iväg. Annars ska jag nog försöka hinna med att träna innan PapaBear åker på jobbet. Det är nämligen kul att träna har jag upptäckt!


Jag, när jag är som allra vackrast! Plats: Vårt badrum innan renoveringen.  Mössa: Slipmask från Ångsågen.
Handsmycke: Bachohammare från Ångsågen. Kakel: Sjukt äckligt Glasögon: Från Thailand, dock trasiga numer.



Jag är trött och flummig. Nu ska jag sova! GODNATT, kära bloggvärld, godnatt!

Planering planering planering

Sitter och fyller i min googlekalender för fulla muggar! Här ska det planeras minsann. Lilla Erika ska bli vuxen. Hon ska få familjelivet att gå ihop med arbetet, ja visst!
Och så kommer den där hemska ångesten krypandes in under skinnet. Det är precis som dålig rökandredräkt. Det går inte att värja sig, det går inte att gömma sig. Det är bara att ta smällen! Bara härda ut tills ångesten går över. Bara hålla tummarna att det faktiskt kommer bli rätt roligt att börja om att jobba igen. Tänka att det är en otroligt bra lösning ändå, för nu slipper ju Elsa gå på dagis.
Egentligen är det nog inte ångest jag känner. Det är nog sorg. Sorg för att jag egentligen inser att jag på något sätt vänder blad och hoppar in i nästa kapitel i livet. Och jag som knappt har fattat var alla månader har tagit vägen. Jag vill ju bara att tiden ska stå stilla så att jag får tid till att bara titta våran lilla Elsa.  Sen tänker jag att det nog ändå är ångest jag känner. För samtidigt är jag ju så ofantligt glad över att jag faktiskt har fått vara hemma med Elsa i över ett år.
Ett helt år. Fyllt med äventyr och bus. Ett liv som precis bara har börjat! Fantastiskt egentligen. Bitterljuvt är nog ordet!

Nu ska jag sluta fundera och svamla. Istället går jag nog och lägger mig och tittar lite på mina två älsklingar som sover! :)

Omodern!

Egentligen borde jag ju vara modern. För jag är ju Modern. Alltså mamman. The ModerErika. Egentligen borde jag inte skriva, för jag är trött och har "pappahumor".  Alla som har en pappa som skämtar mycket och gillar ordvitsar borde veta vad jag menar. Om inte så kan jag bjuda på några fraser:
- Nu ska vi se vad som HÄNDER och fötter.
- Två verktyg tittade på tv. En såg.
- Katt åt glödlampa, lös i magen.
Ibland när jag är trött, tycker jag att sånt är jättekul. Just nu är jag int så trött iaf. Tur! ;)

Ja, och egentligen skulle jag skriva om hur gammal jag känner mig. Eller jag känner mig inte värst gammal just nu, bara när jag var på Challange. För där upptäckte jag minsann att man ska vara typ naken för att vara modern. Ett linne och en BH räcker tydligen för att man ska vara finklädd. Eller avklädd, fast ändå påklädd? Jag hade kläder på mg så jag var nog omodern.
Undrar om det räknas att jag är påklädd om jag går ut naken då jag har så lurviga ben?

Jag och fröken Elina för några år sen... :P