Vill du ha en snigel på ögat?

Nej tack! Och jag hade dessutom inte tänkt att skriva om Tv-avgiften heller... Har fått en vagel i ögat så att jag ser faktiskt lite ut som den där puckelryggade killen som ringer i klockor uppe i en känd katedral någonstans i Frankrike, (kanske Paris) faktum är att jag ibland kan skymta en alldeles egen puckel på min egen rygg. Men det är bara när granskar mig själv i minsta detalj framför spegeln, och då är det inte bara ryggpucklar som jag tycks se, utan även en hel del utbuktnader, framför allt vid magregionen. Vissa människor kallar det fett. Jag kallar det för felplacerad bröstmassa. Ibland kallar jag även det för en helt vanlig lite mullig mage....
Nog pratat om min mage, över till något roligare.
Jag har precis fått färdigt både sovrummet och vardagsrummet som ja vill ha dom..: nåja, ännu är jag väl inte helt nöjd, men jag är på god väg. I sovrummet så fattas det egentligen bara en byrå som ska antikbetsas och lackas och sedan leveras till min fina lägenhet. Har varit och inhandlat nya gardiner samt fyra grönrandiga kuddar till dekoration. Det blev fint!
I vardagsrummet fattas det desto mer... en soffa till exempel. Jag har dock en soffa sedan tidigare, som är oerhört ful och grå och tyvärr väldigt omodern i skaityg med en hel del sprickor vid armstöden. Den har stått i mina föräldrars garage under tiden vi har flyttat så nu luktar den tyvärr mer som garage än som vardagsrum. Det känns lite som att häda, att stoppa in en ful soffa i ett nytapetserat vardagsrum. Men tyvärr så är leveranstiden på en soffa ett par veckor vart man än vänder sig. Så jag får helt enkelt leva med min äckliga soffa till den 29 November, då min soffa beräknas anlända.
Det är ju inte bara min soffa som som kommer den 29 november utan också en sideboard, lite mer kuddar, och en lampa. Sen så kommer det även att komma en trådbacksställning som jag ska ha i tvättstugan. Det kommer säker bli fint.... Men det är låååång tid till den 29 November, i alla fall i min värld.

Dags för mig att sova nu. Jag börjar jobba klockan 08.00 imorgon och nu är klockan redan halv två. Lyckost Björn som redan har gått i ide och redan sover sött.

Äntligen hemma!

Ja! Nu har vi äntligen flyttat in på riktigt i den nya lägenheten! Det har hunnit komma upp nya tapeter i sovrummet och det blev väldigt bra! Jag är supernöjd. Snart kommer även vardagsrummet att få sig en stor makeover då de tidigare hyresgästerna tycktes ha en förkärlek till gult. Det är gult i köket, hallen, vardagsrummet, passagen på övervåningen och tidigare i sovrummet. Det enda stället det är andra färger är i det lilla sovrummet där det är ROSA!? och i badrummet uppe där det är vitt. Tidigare var det blått i toaletten på nedervåningen. Dessutom hade toan stora fula blåa fiskar målade på den äckliga blåa ytan,  men det är också åtgärdat med lite vit våtrumsfärg.

Jag känner verkligen panik över mitt liv! Jag har lämnat ett heltidsarbete med rätt hyfsad lön för att senare gå vidare till ett annat temporärt arbtete som jag valde att sluta pga att jag kände av det rätt mycket i knäna. Fick sedan erbjudande om att jobba på Xlnt som timanställd vilket är ett väldigt skönt jobb just därför att jag jobbar så pass lite. Det känns i börsen, det kan jag lova! Men kroppen och sinnet kan behöva vila ut sig lite så att man återfår sina krafter. Problemet är att jag inte kan sluta oroa mig för framtiden, jag är så dålig på det här med min a-kassa. Jag borde verkligen skicka in alla kassakort och alla papper som behövs, men frågan är VARS har jag egentligen stoppat dom?! Det är en salig röra av både köksredskap, gardiner och en hel del viktiga papper som inte funnit sitt rätta plats ännu.

På tisdag bär det av till vägledningscentrum! Nu har jag äntligen bestämt mig för att ta reda på hur mycket jag måste läsa upp från gymnasiet. Det känns som att jag verkligen är motiverad till att studera nu, att jag har fått vila. Att jag själv får välja när jag är sugen på att plugga känns oerhört bra då jag under mina flesta år i den senare delen av skolan, varit väldigt väldigt skoltrött.
Längre fram hade jag tänkt att prova på livet som högskolestudent i Luleå eller någon annan närliggande stad där de kan ha en utbildning som passar mig...
Vad passar då mig? Det är verkligen frågan, jag har faktiskt funderingar på att följa i min morsas fotspår och bli lärare. Dock inte högstadielärare utan kanske lärare för de lite yngre! Jag tror faktiskt att jag skulle trivas väldigt bra med ettt sådant yrke. Frågan är bara om jag pallar en sådan lång utbildning? Det är faktiskt det jag är rädd för! Men det känns ändå bra på något sätt.......
Ah, dags att ta tag i hemmets bestyr...