Valborgsplaner

Årets valborgsplaner blir lugna även om de varit väldigt lugna de tidigare åren också. Förmodligen blir det att grilla en liten köttbit och kanske någon champinjon. Tror det blir att hålla till i Kopparnäs.
Jag har köpt alkoholfri öl. Inte för att det hör till valborgs, utan för att det är gott med öl till grillad mat.
Det är även 1:a Majrundan i helgen, men jag tror att det kommer att bli dålig uppslutning i år pga det dåliga vädret. Men det finns ju inbitna hojfantaster som ska ge sig ut ändå. Jag avstår då iaf. :)

Doktorn säger... :)

Nu har jag varit hos fröken doktor och jag måste säga att jag tycker att hon är fantastiskt bra på att förklara saker. Jag är ju som de flesta andra lite orolig över vad som händer under graviditeten och då känns det bra att få höra från någon kunnig hur det är.

Jag har bestämt mig för att inte oroa mig över tabletterna för allergin.

Jag ska få sluta med antibiotikan i en vecka för att se vad som händer. Idag såg urinprovet bra ut. Fick dock inte veta något odlingsresultat på föregående, men jag är glad över att kuren har hjälpt.
Kommer att få byta läkemedel i fall det är så att infektionen kommer tillbaka. Vill ju inte att lillbebisen ska kika ut alldeles för tidigit. Det är så onödigt. Då mårjag hellre lite apa.

Jag ska sluta med primperan och börja med något annat läkemedel som hette någonting med "te och citron". Vad den heter på riktigt kommer jag inte ihåg men jag har stora förhoppningar på att illamåendet kommer att försvinna med det pillret.

När det kommer till foglossningen så kommer jag vara hemma från jobbet de vanliga sjukdagarna och sedan kommer fröken doktor att sjukskriva mig i fall jag känner att jag inte pallar att jobba. Hon klämde, petade och tryckte på ryggen och magen och fasiken vad det gjorde ont. Men det är inte något tvivel om att jag har foglossning.

Jag hade förstås glömt kortet hemma så jag kunde inte hämta ut min nya medicin. Men jag ser verkligen fram emot att få slippa må illa. Det ska bli så himla skönt! Jag vill inte gnälla, jag vill vara på de de fluffiga molnen och vara så där äckligt glad och positiv. :P

Så nu peppar jag mig själv igen. 
Jag kommer inte att må illa längre, förhoppningsvis.  Jag kommer att få världens finaste bebis. Btw så kände doktorn livmoderkanten typ ovanför naveln.  Hej och hå så det går undan.

v 18 17+0

Går idag in i vecka 18. Känns helt galet. Jag mår sjukt kasst illa. Har spytt säkert 5 gånger idag.... Känns som att det enda jag gör är  att klaga vilket inte egentligen är sant. Ofta är jag tyst och säger ingenting.

Ska till läkaren idag på MVC för att se om vad illamåendet beror på. Antingen är det graviditetshormonerna eller så är det antibiotikan. Det kan ju förstås vara en kombination.
Jag har iaf ätit den medicin jag har mot illamående som jag skulle under denna veckan även om jag känner starkt motstånd då det finns en risk att fostret påverkas. Det känns rätt kasst, men jag gör som dom säger. På något sätt ska läkaren då kunna räkna ut i fall det är antibiotikan som ska bytas ut till en annan sort eller i fall det är så att det är hormonerna som ger mig illamående. Jag vet inte hur det ska gå till, men jag har ju inte heller någon läkarutbildning och den lilla logik jag har haft börjar sakterliga försvinna.

Ska även fråga om min allegimedicin. Jag kan inte förstå att jag fått ordinerat att jag ska fortsätta knapra Cetirizin. Överallt där jag läser så står det att man hellre ska byta läkemedel. Varför fick inte jag göra det?
Ska även höra vad klån jag ska göra åt mina foglossningssmärtor.  Har varit hemma från jobbet nu på grund av illamående, kräkningar och foglossningssmärtor och detta är den tredje dagen.
Funderar även på om det kan vara så att det kan vara njurarna som krånglar lite. Har ju en konstant tyst urinvägsinfektion så det kan ju vara så att det har tagit sig upp till njurarna och det kan ju skapa både ryggont och illamående. Näe, detta är en djungel och jag hoppas att jag någon gång i framtiden kan tänka mig att bli gravid igen. Jag är livrädd för att få en förlossningsdepression eller liknande.
Just nu känns det som att detta är det första och sista barnet.


Ser nu att det kanske inte är det muntraste inläget i världen så jag får väl försöka avsluta med att tänka lite positivt:

Det är inte så länge kvar med tanke på hur lång tid jag själv har levt...


Vecka 18

Kroppen:
Vid den här tiden gör man den första ultraljudsundersökningen. Ofta är det först nu som du på riktigt kan ta till dig att ett barn faktiskt är på väg. Ultraljud görs för att bättre veta när barnet kommer att födas. Barnmorskan visar hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet. Man tittar även på läget på moderkakan.
Du vet nu, så exakt som man kan komma, när du är beräknad att föda. Det blir ändå bara en riktpunkt, du kan föda inom tre veckor före och två veckor efter detta datum utan att det räknas som onormalt. I regel är detta en period när du mår bra och trivs med din graviditet.

Fostret: Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.

Min syn på det hela:
Jag kommer att göra mitt ultraljud om lite mindre än 2 veckor. Tiden har trots allt gått fort och jag längtar så himla mycket dit även om det är med skräckblandad förtjusning.