Njurbäckeninflammation

För drygt två veckor sedan började jag frysa något så enormt på jobbet vilket i var en bedrift då det var väldigt varmt inomhus. Att börja frysa så att man nästan inte riktigt vet vart man ska ta vägen och samtidigt känna sig lite varm är aldrig ett bra tecken så efter en stunds övertalande från arbetskollegor med hot eller erbjudande kanske man skulle säga att be chefsöverläkaren komma och kika på mig så bestämde jag mig snabbt för att åka förbi på lättakuten istället. Även om det kryllar av diverse olika doktorer och sjuksköterskor på jobbet så känns det ändå som att det är ganska skönt att hålla isär mig själv som privat och mig själv som arbetstagare och kollega.
Det hela visade sig vara en njurbäckeninflammation och efter att ha spenderat x antal timmar på akuten under lördagen så fick jag tillslut ordentlig smärtlindring och en dunderkur med medicin. Jag fick även göra en röntgen för att se så att det inte var en njursten som jävlades. Det var det inte och det var ju trevligt även om det inte gjorde så att jag mådde så mycket bättre. Men en njursten är inte heller något speciellt roligt kan jag meddela. 
På röntgen hittade dom dock ett antal förstorade lymfkörtlar kring tarmkäxet eller mesenteriet och det kan jag väl säga rakt upp och ned att det inte känns vidare roligt. Jag kan faktiskt inte låta bli att oroa mig över det även om läkaren klart och tydligt meddelade att jag absolut inte skulle oroa mig i onödan. Men vad ska man liksom göra om inte oroa sig när en jourläkare ändå tycker att de ska ta upp fyndet på röntgenronden på måndagen efteråt? Och när de på röntgenronden beslutar sig för att det är något som man bör kolla upp? Jo man oroar sig. Jag oroar mig så klart. Det kan ju vara allt möjligt och ingenting. Nästa vecka ska jag iväg och ta lite prover och sedan blir det att göra en ny röntgen på buk men även lungor för att se hur det ser ut i resten av kroppen. Jag håller förstås tummarna för att det inte är något. Men mitt hem kan vittna om att jag är orolig, för när jag är orolig börjar jag städa. 
Jag kan inte skryta med att jag alltid har ett välstädat hem, för det har jag inte och kommer aldrig att ha. Jag har ju liksom två barn, mig själv och förstås min gubbe som bor i huset. Då blir det stökigt om man inte direkt alltid känner för att städa och prioriterar andra saker. Men nu så har jag organiserat i både garderober och rensat ut lite lådor osv. Egentligen är det nog inget bra tecken, jag börjar så smått komma in på otrevliga kontrollbeteenden som jag vet inte på något sätt är speciellt hälsosamma. Men jag är åtminstone medveten och det är ju bra. 
Samtidigt som jag går och oroar mig så mår jag så otroligt bra i kroppen förrutom att jag nu är lite sliten efter njurbäckeninflammationen. Det är ju inte konstigt på något sätt att vara trött efter att man varit sjuk. Men i övrigt mår jag toppen. Har haft ännu en migränfri hormontopp och bara det gör ju så att jag orkar på ett annat sätt. 

På tal om gröna traktorer så håller jag för tillfället på att föra över en massa jox från mobilen till datorn och sedan så småningom till en extern hårddisk. Mobilen är proppad med bilder och har nu nästan sluta att fungera för att den är så full. 
Nåväl nåväl. Nu ska jag faktiskt gå och göra något nyttigt... och tråkigt...VIKA TVÄTT.. Hujedamig!

LCHF 4 veckor

Den 19 mars fyllde jag 31 och vi hade bestämt oss för att under 4 veckor från och med den 20 mars köra på LCHF med högst 20 g kolhydrater/dygn. Vi passade på att gotta i oss tårta och langos på min födelsedag, men på måndagen var det bara tuta och köra. Vi såg enormt mycket youtubeklipp om lchf och var besökte kostdoktorn.se väldigt mycket för att få mer kunskap om vad det egentligen var vi skulle äta. 
Första veckan kan man nog i efterhand säga var en väldigt instabil vecka. Dels så försökte vi lära oss vilken föda vi egentligen skulle stoppa i oss. Vi kostregistrerade på Lifesum för att få ett hum om vi höll oss inom rätt ramar. Vi läste på alla förpackningar och höll oss till produkter som innehöll mindre än 5 g kolhydrater/100 g. Det svåraste var att komma upp i fettmängd och att inte få i sig för mycket protein. När det gäller LCHF så handlar det väldigt mycket om att hålla ned kolhydraterna så mycket som möjligt, få i sig lagomt med protein och sedan få i sig allt det fett som behövs. 
Det tuffaste var nog att jag kände mig så otroligt seg och korkad i huvudet. Det kändes nästan som när jag var gravid och hjärnan inte alls ville funka. Lite som när man inte har sovit tillräckligt och måste räkna ut ett svårt mattetal och det inte alls går, så kändes det att tänka. Jag fick också ont i huvudet och upptäckte senare att det lätt kunde avhjälpas med hjälp av lite salt och ett glas vatten. Efter ungefär den 6:e dagen började allt klarna igen och jag fick en energikick och jag var inte alls lika trött och utmattad som tidigare. 
Björn som har diabetes typ 2 mätte sitt blodsocker under väldigt många gånger under dagen för att se vad kosten gjorde med kroppen - och blodsockret gick ned! 
Vi kämpade på under dessa fyra veckor och när det hade gått så bestämde vi oss för att fortsätta. Dels hade vi blivit piggare, Björns blodsockernivåer hade lagt sig på normala värden och jag var inte alls lika arg och irriterad som tidigare.
 
Nu har vi kört LCHF i ungefär 4 månader och jag ser bara fördelar. Framförallt så känner jag mig mycket lättare vilket kanske inte är så konstigt då jag snart har gått ned 10 kilo utan att vara hungrig. Grönsaker smakar mycket godare och sötare, jag behöver inte äta lika stora portioner och jag är betydligt gladare och mindre arg. Bäst av allt är nog att min migrän har blivit så pass mycket bättre. Istället för att ha migränanfall mååååånga gånger i månaden har jag nu på sin höjd max 1-2 anfall per månad och då hjälper ofast en vanlig värktablett. I de fall som jag har huvudvärk beror det 9/10 gånger på att jag har druckit för lite vätska och ätit för lite salt. 
Jag behöver inte alls bröd, pasta, ris och allt annat jox. Framförallt behöver jag inte godis och sockriga saker, eller behöver gör ju ingen. Men jag känner inte ett sug efter att äta godis. Choklad är dock min nemesis, men en liten bit mörk choklad får plats bland de kolhydrater jag äter på en dag, så det slinker ned någon gång per vecka. 
 
Jag är helsåld på ketogen kost och även om jag tjatar hål i öronen på min omgivning så är det bara för att jag vill att andra människor ska få samma ögonöppnare som jag. 
 

LCHF

I vanlig ordning måste jag väl börja med att inleda att det var oerhört längesedan jag bloggade sist. För det är ju så att det inte alls har blivit särskilt ofta. Har jag liksom tur så kommer jag ihåg att jag har en blogg sisådär vartannat år. Nu är det alltså dags igen och idag tänkte jag att jag skulle dela med mig lite av vad det är som upptar ganska mycket tankeverksamhet, nämligen LCHF.
 
För många år sedan provade jag och Björn att käka LCHF under en kort period. Det hela slutade med att jag blev kraftigt illamående och det enda man från sjukvårdens sida kunde hitta som eventuellt problem var lite låga kaliumvärden. Jag drog ganska förhastade slutsatser och bestämde mig för att LCHF inte alls passade mig. Så här i efterhand förstår jag att jag inte alls käkade LCHF utan något eget ihopkok.
Åren gick och jag har provat diverse olika sätt att dels gå ned i vikt men också för att må bättre. Den längsta och mest ihärdiga träningsperioden jag har haft var förra hösten 2016. Då läste jag medicinsk terminologi och hade jättekul när jag kunde namnge vilka delar i kroppen jag faktiskt fick träningsvärk i. Jag fick nyinsikt i att det  faktiskt var roligt att träna. Dessutom började jag bokföra kalorier, förbränning och diverse annat. Det gick ändå helt okej, jag gick ned något kilo, blev piggare och hade betydligt mindre ont i kroppen. Det blir lite lätt så att man får ont i kroppen i fall man pluggar på distans och kanske inte alltid sitter helt okej på stolen. Det blev rätt ofta så och ur ett genomsnittsperspektiv så kan jag nog inte påstå att jag är särskilt aktiv.
Att få ihop livet med småbarn och plugg och en gubbe som då och då jobbar borta gör så att livspusslet inte alltid är så lätt att få ihop. När jag då skulle ut på praktik i 10 veckor på Sunderby sjukhus så blev det dessutom ett ännu tajtare livspussel då jag som grädde på moset var tvungen att börja pendla. Jag hade jättekul på praktiken, men med ett stillasittande jobb som administratör så blev det inte mycket motion under dagtid när jag var på praktik och på kvällen var jag så trött så att jag oftade somnade innan barnen. Ungefär då jag skulle fylla ytterligare ett år och bli 31 upptäckte jag till min stora fasa att jag nu hade gått upp alla de kilon som jag hade kämpat med hela hösten. Jag var trött och slut men tyckte väl egentligen inte att jag käkade speciellt dålig mat. Åt ofta sallad på praktiken och tog trappor istället för hissen och hemma åt vi husmanskost. Så vad var det då som var förändrat förrutom att jag inte längre hann träna? Jo, jag drack väldigt många koppar varm choklad ur kaffemaskinen på praktiken varje dag. Jag köpte godis i kiosken för att orka hålla mig vaken. 
Så DÅ gick det upp ett ljus om att jag kanske måste prova något annat. Något som inte innehöll så mycket socker.
Min pappa har käkat LCHF och jag har vänner som också är aktiva LCHF:are. Jag har väl egentligen alltid tänkt att LCHF inte alls känns något vidare bra då jag stenhårt trodde att man konsumerar så mycket kött och att det är vansinne att käka så mycket fett. Jag har dock aldrig varit något stort fan av lightprodukter men är uppvuxen under 80-talet och är precis som alla andra fostrad in i fettskräck och en tro om att nyckelhålsmärkt minsann är nyttigt och bra. Men jag tänkte i alla fall att jag skulle ge LCHF en chans, så jag utmanade Björn på 4 veckor. 
 
Jag upptäckte då rätt snabbt att den enorma köttkonsumtionen som jag sett framför mig inte alls var så. Istället äter vi nog mindre kött nu. Framförallt är det grönsakerna som har fått göra entré i större mängd... eller nej förresten. Det är faktiskt så att det är fettet som har fått ta störst plats och så här i efterhand är jag så otroligt glad över att vi faktiskt körde 4 veckor på LCHF för det har verkligen gett resultat på många plan!

Nu ska jag ta och lägga mig och sova. För även om kosten är viktigt så tror jag också att det är viktigt att sova. Om jag får ett il i morgon kanske jag uppdaterar lite till om denna 4-veckorsutmaning.