1 år

Är väl inte riktigt på dagen, är nog faktiskt någon dag + sedan det var ett år sedan jag fick mitt hjärta krossat och trampat på, igen. Många har sagt att det kommer att ta länge innan jag kan komma in i en slags vardag igen. Att det liksom måste få gå ett år med födelsedagar, högtidsdagar osv. för att man liksom ska förstå att livet faktiskt ser annorlunda ut. Och visst kanske de har rätt? Jag är visserligen oerhört lycklig på många sätt idag, men visst lever jag med sviterna av att bli sviken, att ha svårt att lita på andra och att ständigt behöva kämpa för att på något sätt förstå att jag också själv har ett värde. Att jag inte är värdelös, att jag är värd att älska. Att på något sätt trycka bort dom där riktigt elaka tankarna jag tänker om mig själv och vara lite snäll och schysst mot mig själv istället. 
 
Så vad händer då i livet? Jo jag bor i mitt hus och får vara med mina barn varannan vecka. Vera är 4 och Elsa är snart 8. Jag har en rostig liten bil som jag försöker mig på att rostlaga när jag har tid över. Kämpar med min ekonomi, för jag kan lova att det inte är enkelt att vara ensamstående med två barn och ett hus. Det är inte mer än +-0 med min sekreterarlön. Det kommer förhoppningvis inte alltid att vara så. Jag har ju skaffat mig pojkvän. En Patrik. Vi har träffats sedan i våras och så snart han får sitt hus sålt så är det tanken att han ska flytta hit. Det känns stort. Det känns härligt och det känns viktigt.Jag har fått gå vidare. Jag får bli älskad. Jag får vara jag. Det är SÅ himla skönt. 
Visst är det lite jobbigt att ha ett distansförhållande, men det fungerar. Det fungerar jättebra. Det är egentligen när jag är helt ensam i huset, när barnen inte är här och Patrik inte är här som jag känner mig väldigt ensam och liten. Men det känns också okej, jag vet att jag klarar mig själv. Jag är faktiskt rätt stark ändå och jag vet att jag klarar av så mycket. 


Hallen!

Jag har med hjälp av min mor och far gjort om i hallen hemma. Det blir så himla rent och fint på något vis. Det som fattas nu är klackfoder och några centimeter list. Det får bli när plånboken blivit lite tjockare.
Önskade mig en hatt- och skohylla i examenspresent och det fick jag också i serien Living från Mio + jättefina koppar. Tyvärr så var det ju så att jag inte alls hade i beräkning att jag har en vindslucka som är alldeles precis för där hatthyllan var tänkt att sitta. Så nu får jag helt enkelt ändra planen! Blir nog säkert bra ändå. Viktigast är ju att den väldigt smala och långa hallen trots väldigt många dörröppningar kan bli funktionell. Två kids gör ju liksom sitt till klädhögarna av overaller, täckbyxor, vantar mössor osv. Ordnar med en bild när det är klart!
 
 
 

Att gå vidare

För mig är det otroligt viktigt att gå vidare i mitt liv. Jag vill blicka framåt. Jag vill sätta upp mål. Jag vill leva. Jag vill ha en framtid. Att inte längre leva i ett förhållande där man på ett ungefär kunde räkna ut vad som dag för dag skulle hända till att varannan vecka vara helt själv och varannan vecka ha fullt upp med två små underbara barn är rätt stora kontraster. Den ekonomiska aspekten visar sig också i form av en väldigt tight budget som jag MÅSTE hålla till varje pris. Dessutom vill jag också kunna spara ihop till saker. Så mitt svängrum är minst sagt begränsat, men samtidigt så känner jag mig mer fri än på många, många år.
 
Jag är dålig på att vara ensam och det är någonting jag vet att jag måste träna på. Samtidigt så är det ju också att jag kvarstående har en vision om att dela mitt liv med någon annan och jag har under hösten provat att dejta. Det har varit oerhört intressant och jag har faktiskt lär mig mycket om mig själv. Det har även varit en egoboost på många sätt. Jag har fått bekräftelse och det är nog inte helt fel att säga att jag har njutit av uppmärksamheten, för helt ointressant för potentiella partners verkar jag ju inte vara även om jag i dagsläget fortfarande titulerar mig som singel. Har gått från att dejta flera personer samtidigt (och här snackar vi träffas över en kaffekopp) till att nu försöka hålla det till att dejta en och en. Jag tycker inget är rätt eller fel. Jag har blivit snabbare på att avgöra om någon är något för mig och om det är någon som är värd att fortsätta dejta. Jag har blivit nobbad och jag har nobbat, MEN jag har haft kul.
 
Jag brukar säga att jag har en checklista när det gäller en framtida partner. Den där checklistan är i konstant förändring. Den är inte ristad i sten. Listan går även in i mina livsmål på något sätt, både långsiktiga och kortsiktiga. Det jag kommer skriva här nedan är ingen kontaktannons även om det kanske ser ut som det... :)
 
Jag söker först och främst någon som har förmåga att kommunicera och någon som värdesätter ärlighet. Ska jag kunna lita på någon igen behöver jag någon som förstår sig på ärlighet och som har förmåga att kommunicera, för det tror jag någonstans är grunden till alla lyckade förhållanden. Jag värdesätter även intelligens, jag behöver ha någon som kan utmana mig lite och ur intelligens tror jag också att god humor föds. Jag vill skratta och ha kul, jag vill kunna diskutera känslor, världsproblem, jag vill kunna flumma.
Jag vill ha en partner och livskamrat som tar initiativ, som vill hitta på saker tillsammans med mig och mina barn, men som också har sina egna intressen och som låter mig få ha mina intressen. Om jag får välja vill jag ha en person som gillar att röra på sig, som tränar regelbundet och som tar hand om sin kropp - och här har det främst att göra med att jag vet hur bra man mår av att röra på sig och jag kategoriserar en fysiskt aktiv person som någon som iaf har goda förutsättningar för att må bra.
Mina barn är mitt allt, så självklart ska personen kunna funka med dem. Och jag ska funka med eventuella barn som den eventuella partnern har.
Ska jag vara petig, vilket jag får vara när jag drömmer, så ska personen ha vackra ögon, var fysiskt stark, får inte gilla att se på sport på tv, vara händig, generös, godhjärtad, busig, påhittig, kreativ... och gärna bo i närheten. Det blir liksom rätt komplicerat annars då jag inte har tänkt att flytta på mig i första taget.