Jag går i KBT efter missfallet jag hade i Mars. Det hjälper mig jättemycket och jag tänker och gör saker på ett annorlunda sätt nuförtiden. Det känns bra! Jag är inte alls lika fokuserad på att lägga ned hela mig i att arbeta. Det kanske låter som att jag inte vill jobba. Det stämmer inte. Jag vill jobba. Skillnaden nu och tidigare är att jag inte känner att jag måste lägga ned så mycket känslor i vad jag gör. Förut var jag inte alls lättstressad, tvärtom så älskade jag att hålla ett högt tempo och ju mer jag hade att göra desto bättre. Nu pallar inte kroppen och knoppen med riktigt och tidigare hade jag skuldbelagt mig själv för att jag är en dålig människa som BORDE klara av att hålla ett högt arbetstempo. Nu accepterar jag istället att jag inte klarar av lika mycket och att det faktiskt inte gör någonting. Jag försöker istället fokusera på vad jag faktiskt klarar av!
Om man ska skämta lite om det hela så har jag blivit en hejjare på att kräkas tyst. Och att "springa" trots foglossning. Och att låtsas mot kunderna att jag mår bra, fastän jag är grön i ansiktet och försöker hålla mig från att kräkas över hela kontoret.
Idag blev jag sjukskriven ytterligare av min läkare. 25% kommer jag att jobba och tydligen var det oerhört svårt att acceptera på jobbet. Två timmar om dagen. "Men är det ens någon idé att jobba" och "vi har ju sååå många sjuka just nu." Ja, det är idé att jobba. Det är viktigt för mig att få träffa folk och känna att jag gör någon nytta, även om det bara är två timmar per dag. Och faktiskt, att det är många sjuka just nu på jobbet är knappast mitt problem. Jag tänker snarare så att de ska vara glada att jag faktiskt jobbar överhuvudtaget!
Min läkare tyckte att jag var gladare idag än förra gången hon träffade mig. Det kan nog stämma, jag känner mig gladare och bara en sån sak gör ju så att livet känns lättare att hantera när man har ont i kroppen. Jag hoppas verkligen att det håller i sig och att jag får fortsätta att må bra i knoppen. Sen längtar jag förstås supermycket till förlossningen, för då vet jag att denna gravidplåga kommer att vara över. Vissa dagar kan jag uppskatta att ha en liten knoddis i magen, ja då det tillochmed är lite mysigt att känna sparkar och ligga och fantisera om vad det är för liten filur som bor där inne egentligen. Men i det stora hela, så gillar jag inte att vara gravid så särskilt mycket. Försöker dock att passa på att verkligen ta vara på tiden med Elsa innan det blir en till som ska in i familjepusslet. Elsa tror förresten att det blir en lillasyster, det tror Björn också. Själv tror jag att det blir någon slags bebis. Men vi får se :P
I helgen är det bröllop och det ser jag mycket fram emot. I morgon ska jag på amningskurs.
Bwt, jag har nu ett vardagrum, MED lister. Bara 4 år senare ;)
0 kommentar(er)
