LCHF

I vanlig ordning måste jag väl börja med att inleda att det var oerhört längesedan jag bloggade sist. För det är ju så att det inte alls har blivit särskilt ofta. Har jag liksom tur så kommer jag ihåg att jag har en blogg sisådär vartannat år. Nu är det alltså dags igen och idag tänkte jag att jag skulle dela med mig lite av vad det är som upptar ganska mycket tankeverksamhet, nämligen LCHF.
 
För många år sedan provade jag och Björn att käka LCHF under en kort period. Det hela slutade med att jag blev kraftigt illamående och det enda man från sjukvårdens sida kunde hitta som eventuellt problem var lite låga kaliumvärden. Jag drog ganska förhastade slutsatser och bestämde mig för att LCHF inte alls passade mig. Så här i efterhand förstår jag att jag inte alls käkade LCHF utan något eget ihopkok.
Åren gick och jag har provat diverse olika sätt att dels gå ned i vikt men också för att må bättre. Den längsta och mest ihärdiga träningsperioden jag har haft var förra hösten 2016. Då läste jag medicinsk terminologi och hade jättekul när jag kunde namnge vilka delar i kroppen jag faktiskt fick träningsvärk i. Jag fick nyinsikt i att det  faktiskt var roligt att träna. Dessutom började jag bokföra kalorier, förbränning och diverse annat. Det gick ändå helt okej, jag gick ned något kilo, blev piggare och hade betydligt mindre ont i kroppen. Det blir lite lätt så att man får ont i kroppen i fall man pluggar på distans och kanske inte alltid sitter helt okej på stolen. Det blev rätt ofta så och ur ett genomsnittsperspektiv så kan jag nog inte påstå att jag är särskilt aktiv.
Att få ihop livet med småbarn och plugg och en gubbe som då och då jobbar borta gör så att livspusslet inte alltid är så lätt att få ihop. När jag då skulle ut på praktik i 10 veckor på Sunderby sjukhus så blev det dessutom ett ännu tajtare livspussel då jag som grädde på moset var tvungen att börja pendla. Jag hade jättekul på praktiken, men med ett stillasittande jobb som administratör så blev det inte mycket motion under dagtid när jag var på praktik och på kvällen var jag så trött så att jag oftade somnade innan barnen. Ungefär då jag skulle fylla ytterligare ett år och bli 31 upptäckte jag till min stora fasa att jag nu hade gått upp alla de kilon som jag hade kämpat med hela hösten. Jag var trött och slut men tyckte väl egentligen inte att jag käkade speciellt dålig mat. Åt ofta sallad på praktiken och tog trappor istället för hissen och hemma åt vi husmanskost. Så vad var det då som var förändrat förrutom att jag inte längre hann träna? Jo, jag drack väldigt många koppar varm choklad ur kaffemaskinen på praktiken varje dag. Jag köpte godis i kiosken för att orka hålla mig vaken. 
Så DÅ gick det upp ett ljus om att jag kanske måste prova något annat. Något som inte innehöll så mycket socker.
Min pappa har käkat LCHF och jag har vänner som också är aktiva LCHF:are. Jag har väl egentligen alltid tänkt att LCHF inte alls känns något vidare bra då jag stenhårt trodde att man konsumerar så mycket kött och att det är vansinne att käka så mycket fett. Jag har dock aldrig varit något stort fan av lightprodukter men är uppvuxen under 80-talet och är precis som alla andra fostrad in i fettskräck och en tro om att nyckelhålsmärkt minsann är nyttigt och bra. Men jag tänkte i alla fall att jag skulle ge LCHF en chans, så jag utmanade Björn på 4 veckor. 
 
Jag upptäckte då rätt snabbt att den enorma köttkonsumtionen som jag sett framför mig inte alls var så. Istället äter vi nog mindre kött nu. Framförallt är det grönsakerna som har fått göra entré i större mängd... eller nej förresten. Det är faktiskt så att det är fettet som har fått ta störst plats och så här i efterhand är jag så otroligt glad över att vi faktiskt körde 4 veckor på LCHF för det har verkligen gett resultat på många plan!

Nu ska jag ta och lägga mig och sova. För även om kosten är viktigt så tror jag också att det är viktigt att sova. Om jag får ett il i morgon kanske jag uppdaterar lite till om denna 4-veckorsutmaning.