aakiree

LCHF 4 veckor
Den 19 mars fyllde jag 31 och vi hade bestämt oss för att under 4 veckor från och med den 20 mars köra på LCHF med högst 20 g kolhydrater/dygn. Vi passade på att gotta i oss tårta och langos på min födelsedag, men på måndagen var det bara tuta och köra. Vi såg enormt mycket youtubeklipp om lchf och var besökte kostdoktorn.se väldigt mycket för att få mer kunskap om vad det egentligen var vi skulle äta. 
Första veckan kan man nog i efterhand säga var en väldigt instabil vecka. Dels så försökte vi lära oss vilken föda vi egentligen skulle stoppa i oss. Vi kostregistrerade på Lifesum för att få ett hum om vi höll oss inom rätt ramar. Vi läste på alla förpackningar och höll oss till produkter som innehöll mindre än 5 g kolhydrater/100 g. Det svåraste var att komma upp i fettmängd och att inte få i sig för mycket protein. När det gäller LCHF så handlar det väldigt mycket om att hålla ned kolhydraterna så mycket som möjligt, få i sig lagomt med protein och sedan få i sig allt det fett som behövs. 
Det tuffaste var nog att jag kände mig så otroligt seg och korkad i huvudet. Det kändes nästan som när jag var gravid och hjärnan inte alls ville funka. Lite som när man inte har sovit tillräckligt och måste räkna ut ett svårt mattetal och det inte alls går, så kändes det att tänka. Jag fick också ont i huvudet och upptäckte senare att det lätt kunde avhjälpas med hjälp av lite salt och ett glas vatten. Efter ungefär den 6:e dagen började allt klarna igen och jag fick en energikick och jag var inte alls lika trött och utmattad som tidigare. 
Björn som har diabetes typ 2 mätte sitt blodsocker under väldigt många gånger under dagen för att se vad kosten gjorde med kroppen - och blodsockret gick ned! 
Vi kämpade på under dessa fyra veckor och när det hade gått så bestämde vi oss för att fortsätta. Dels hade vi blivit piggare, Björns blodsockernivåer hade lagt sig på normala värden och jag var inte alls lika arg och irriterad som tidigare.
 
Nu har vi kört LCHF i ungefär 4 månader och jag ser bara fördelar. Framförallt så känner jag mig mycket lättare vilket kanske inte är så konstigt då jag snart har gått ned 10 kilo utan att vara hungrig. Grönsaker smakar mycket godare och sötare, jag behöver inte äta lika stora portioner och jag är betydligt gladare och mindre arg. Bäst av allt är nog att min migrän har blivit så pass mycket bättre. Istället för att ha migränanfall mååååånga gånger i månaden har jag nu på sin höjd max 1-2 anfall per månad och då hjälper ofast en vanlig värktablett. I de fall som jag har huvudvärk beror det 9/10 gånger på att jag har druckit för lite vätska och ätit för lite salt. 
Jag behöver inte alls bröd, pasta, ris och allt annat jox. Framförallt behöver jag inte godis och sockriga saker, eller behöver gör ju ingen. Men jag känner inte ett sug efter att äta godis. Choklad är dock min nemesis, men en liten bit mörk choklad får plats bland de kolhydrater jag äter på en dag, så det slinker ned någon gång per vecka. 
 
Jag är helsåld på ketogen kost och även om jag tjatar hål i öronen på min omgivning så är det bara för att jag vill att andra människor ska få samma ögonöppnare som jag.