Jag hade vunnit en kryssning till USA och jag kände ingen annan som skulle åka med. För att jag skulle få en bra plats på båten så gick jag runt och försökte paxa en stor fåtölj. Alla var upptagna. Jag frågade en rysk kvinna i fall jag kunde sitta brevid henne. Hon förstod inte vad jag sa. Jag satte mig därför brevid och hoppades på att jag inte skulle göra någon upprörd. Jag hade tänkt att ta fram min bok som jag hade köpt. Precis i det ögonblicken inser jag att jag har lämnat all packning i land. Jag inser också att båten lättar ankar och att det är försent för mig att själv hämta tillbaks mina väskor. Jag springer fram till en gubbe som ser ut att jobba på båten. Han sträcker fram en megafon så att jag kan prata i den, annars hör de inte vad jag säger. Gubben missförstår mig och rapporterar till sina kollegor att mitt pass har gått sönder på grund av vårdslös hantering i från båtpersonalen. Det blir ett himla liv. Jag försöker förklara för gubbern att inte passet har gått sönder utan att jag glömt packningen.
Tillslut förstår dom och skjuter sedan över min packning i en potatiskanon till båten. En massa larm ljuder. Det är båtens säkerhtessystem som talar om att säkerhteskontrollen är klar. De är redo för att lyfta. Jag ångrar att jag inte tog med åksjukepiller, båten lyfter och glider iväg. Det var ett luftskepp. Jag vaknar och inser att ljudet från båtens säkerhetssystem, var min väckarklocka. Jag inser också att jag MÅSTE kliva upp.
Nu sitter jag här, opåklädd, rufsig i håret, jättetrött. Det är 35 minuter kvar tills jag börjar jobba. Än en gång har min sömndruckenhet gjort så att felprioriterat mina morgonsysslor.
Jag hade egentligen kunnat sitta här och varit påklädd, fixad i håret och pigg.
Slutsats: Jag köper en redbull idag, hoppas att ingen bryr sig om min kalufs och att ingen kräver några direkt svåra tankeprocesser av min ickevakna hjärna!
0 kommentar(er)
