aakiree

Tror jag måste höra till de mer gnälliga personer som befinner sig i grossess och vill man inte höra/läsa får man gått blunda med öronen eller ögonen, för jag måste verkligen få pysa ut lite gnäll! :) Annars sprängs jag! Eller min mage ser iaf ut som att den ska sprängas. NÄR SOM HELST! :P

 

Magen växer och blir större och större. SFmåttet låg på 31 i måndags :) Hjärtslagen låg på 140. Huvudet låg nedåt, men var ruckbart. Fick ett litet snabbt ultraljud också då BM tyckte det var svårt att avgöra hur bebisen låg :P

Mitt blodtryck tror jag var kring 96/60 så att jag är lite yr i bollen är ju inte så konstigt.

Provsvaren från blodproven som vi tog i vecka 28 visade ju att jag hade ett blodvärde på 104, men också att mitt ferritinvärde låg på 3. Dvs mina järndepåer var i princip tömda.

Jag har haft jättesvårt att få i mig järntabletter även om jag har försökt att kämpa på med både den ena och den andra sorten. Men allt jag har provat har gjort så att jag kräkts och blivit snabb i magen. Jag knaprar dessutom Furudantin som långtidsbehandling och de tabletterna gör så att jag mår ännu mer illa. Dvs ingen bra kombo.

Så efter många om och men fick jag beslutat av specmödra att jag skulle få järn i droppform.  ÄNTLIGEN!

Venofer hade de beslutat att jag skulle få och det skulle jag hämta ut på apoteket innan jag gick vidare upp till Behandlingsenheten på sjukhuset för att få hjälp med att blanda ihop droppet och då även koppla in det. Men, då fanns inte venofer på apoteket, så de skulle expressbeställa det till nästa dag. Nästa dag hade inte medicinen kommit och jag var då så risig att jag tillslut ringde 1177 för att få lite guidning, jag svimmade nämligen när jag satt upp och min vilopuls låg mellan 100-110. Det kändes helt enkelt inte bra och jag försöker att lita på min egen instinkt.

Fick en akuttid hos min barnmorska och hon kollade så att allt stod rätt till med bebis och mig, men hon kunde inte riktigt göra så mycket så det blev beslutat att jag skulle få åka in till förlossningen på Sunderbyns sjukhus. Väl där fick jag ligga och vila i ca 1 timme medans de kollade hur bebis mådde. Efter det kom en läkare förbi och sa att hon tyckte att jag skulle läggas in och få järndroppet på BB så att jag kanske skulle kunna må lite bättre, redan på kvällen.

Jag sover helst i min egen säng och när barnmorskorna föreslog att jag skulle kunna åka hem redan på kvällen i fall droppet inte gav någon allergisk reaktion, så nappade jag direkt! :P
När man får järndropp så upptäcker man rätt snabbt att det börjar smaka annorlunda i munnen. Själv tyckte jag att det smakade lakrits och det var inte alls lika äckligt som jag hade hört. Min puls skönk till 70 slag/minut direkt efter att jag fått droppet, så någon form av verkan hade det allt! Var gode skrajj att jag skulle få en allergisk reaktion, men som tur var uteblev den! :P

 

Har nu under veckan fått min tredje dos och jag måste säga att jag mår betydligt bättre. Känner mig mer skärpt i knoppen och svimmar inte av att sitta upp. Däremot lyckades jag  i tisdags svimma bakom personaldisken på Barnens Land då jag följde med Elina dit för att kolla på åkpåsar. Jag klev ur bilen, gick direkt in och satte mig på en stol och sen började det snurra... gick då och la mig bakom personaldisken och tuppade av. Mådde aningens bättre, men skrämde slag på Hannas chef :P  Elina fick skjutsa hem mig  och när jag kom hem så kräktes jag över hela mig själv. Yeehaa. *Är huvudet dumt, får kroppen lida* blev dagens måtto. Men vad gör man inte när man längtar ut från sitt hem? När man tror att man mår bättre? Eller när man mår bättre, men inte så bra som man tror :P

Nåväl nåväl, det viktigtaste är ju faktiskt att Bebisen mår bra och det gör den! :P Elsa mår också bra och hon längtar oerhört mycket tills lillebror eller lillasyster kommer. Elsa brukar pussa på magen och sen lägger hon örat mot för att höra när bebisen "badar". "Det droppar där inne, för bebisen är blöt. Bebisen äter i vattnet med navelsträngen"

Mitt älskade lilla söta Elsatroll. :) Hon kommer att bli en fantastisk storasyster!