Förra fredagen var vi på besök hos Elsas farmor och farfar. Där började hon svettas och var jättevarm. Hon kräktes och var inte alls sig själv. Vi åkte hem och kurerade oss hemma. Hon ammade hela hela natten och hela hela lördagen. Vi gav henne alvedon, hon blev lite piggare. Hon sov och sov och ammade. Men hon kändes ändå rätt långt ifrån sitt "vanliga jag". Vi bestämde oss för att ringa till jourcentralen i Piteå för att rådgöra om hennes tillstånd. De menade att man inte behöver söka hjälp förräns barnet har haft feber i 3 dagar. På den fjärde dagen kan man söka hjälp på vårdcentral. Jag gav mig inte. Jag tjatade och tyckte väl inte att hon ställde särskilt bra frågor. Jag menade på att Elsas allmäntillstånd inte var bra. Då ändrade hon helt riktning och tyckte absolut att vi kunde åka in på akuten, "idag eller i morgon". Vi åkte på en gång.
På sjukhuset tog de en snabbsänka som visade på över 230. Vi fick åka till Sunderbyn istället. Där blev vi inlagda för natten och isolerade på vårt rum. De misstänkte lunginflammation. Elsa fick röntga lungan. Det var ingen lunginflammation som syntes iaf. Så hon fick dropp och så småningom började medicinera henne då de misstänkte Uvi. Snabbsänkagrejjsimojjset hann höjas till 260. Vi fick stanna från sön till ons. På onsdagen fick vi svar på proverna. Det var uvi. Då jag har haft reflux när jag var liten så gjode de även ett ultraljud på Elsas njurar för att se om de var förstorade. De var helt normala! :)
Nu käkar hon en antibiotikakur för njurbäckeninflammation. Hon är SÅ mycket piggare än vad hon varit på flera månader känns det som.
Jag har lite dåligt samvete för att hon kanske har haft uvi ett längre tag utan att jag har märkt det. Hon har ju ätit så himla dåligt tidigare. Men nu så käkar hon mat HELA tiden! Och det är stora portioner för att vara Elsa!
På sjukhuset käkade hon en halv stor ettårsburk!
Vårt älskade lilla busfrö är nu tillbaka igen!
1 kommentar(er)
