Då piggheten kommit tillbaka lite mer (med lite hjälp av panodil) så bestämde jag mig för att jag skulle laga mat till Björn som har skött om mig de dagar jag varit ordentligt sjuk. Jag har nog varit rätt jobbig så jag tyckte att han förtjänade lite omsorg och ansträngning från min sida.
Jag kom på att vi hade köttfärs i frysen. I och med att vi har den nya micron så går det jättefort att tina köttfärs och det blir verkligen tinat på ett bra sätt. Perfekt! Jag kunde ju göra biffar som Björn har pratat om ett tag att jag ska göra... Sååå jag började att steka lite lök och vitlök.... Det låter ju inte så konstigt..... Vet inte vad jag tänkte med, men jag började att puréa löken och sedan stekte jag äpplen som jag stoppade ned i samma puréblandning. Blandade sedan köttfärsen med detta samt ägg och mjöl. (Trodde väl att det skulle bli släta fina små biffar.. eller nåt... Jag vet faktiskt inte vad jag tänkte med. Skyller på överkonsumtion av värktabletter eller nått) Sedan skulle jag hämta lite Creme Fraiche i kylen... Men näää, det fanns inte, så då tog jag smör och mjölk och tänkte att jag kunde koka bort vätskan i mjölken så att det blev något mer gräddigt. Prova inte det. Det funkar inte.
De flesta andra människor skulle nog kunna säga att det inte funkar utan att behöva prova det. Men min hjärna kopplade inte det idag!
Så vad hände med biffarna. Joo, jag kryddade med kanel, basilika och salt och peppar. La sen ned det i pannan och det blev en degig gröt av allt. Det luktade skitäckligt och det slutade med att allt hamnade i soptunnan.
Vilket slöseri...
Men det är inte det värsta... min förvirring fortsätter...
Mamma och Pappa kom förbi då jag inte träffat dom på jättelänge. Lillsyrran följde med hon också! :P
Jag kom på den smarta idén att jag skulle göra äppelklyftor i ugnen.
Det är ju inte direkt så svårt. Skiva lite äpplen, sockra, pudra på kanel, riva mandelmassa och smör.
JÄTTEENKELT borde det ju vara, men nä. När jag smakade på äpplena efter att de varit i ugnen så var det JÄTTEstarkt. (Hade precis käkat pizza då Björn räddade mig från mitt matmisstag) Tänkte i min förvirring att det kanske var någon skum reaktion mellan pizzan och äppelklyftorna. Kopplar dock ihop hettan rätt snabbt med Cayennepepparburken som stod på diskbänken. Jag har alltså pudrat på lika mycket cayennpeppar som det skulle vara kanel.
Det blev jättestarkt, men det gick att äta om man tog lite marsánsås till. Kryddade sedan i efterhand med kanel.
Jag kan nästan svära på att jag kände kanellukten när jag pepprade på med cayenneburken.
Nu har jag beslutat mig för att inte göra så mycket mer i köket, det går bara illa.
Kanske på söndag, då borde jag vara vid mina sinnens fulla bruk....
1 kommentar(er)
