Jag känner verkligen panik över mitt liv! Jag har lämnat ett heltidsarbete med rätt hyfsad lön för att senare gå vidare till ett annat temporärt arbtete som jag valde att sluta pga att jag kände av det rätt mycket i knäna. Fick sedan erbjudande om att jobba på Xlnt som timanställd vilket är ett väldigt skönt jobb just därför att jag jobbar så pass lite. Det känns i börsen, det kan jag lova! Men kroppen och sinnet kan behöva vila ut sig lite så att man återfår sina krafter. Problemet är att jag inte kan sluta oroa mig för framtiden, jag är så dålig på det här med min a-kassa. Jag borde verkligen skicka in alla kassakort och alla papper som behövs, men frågan är VARS har jag egentligen stoppat dom?! Det är en salig röra av både köksredskap, gardiner och en hel del viktiga papper som inte funnit sitt rätta plats ännu.
På tisdag bär det av till vägledningscentrum! Nu har jag äntligen bestämt mig för att ta reda på hur mycket jag måste läsa upp från gymnasiet. Det känns som att jag verkligen är motiverad till att studera nu, att jag har fått vila. Att jag själv får välja när jag är sugen på att plugga känns oerhört bra då jag under mina flesta år i den senare delen av skolan, varit väldigt väldigt skoltrött.
Längre fram hade jag tänkt att prova på livet som högskolestudent i Luleå eller någon annan närliggande stad där de kan ha en utbildning som passar mig...
Vad passar då mig? Det är verkligen frågan, jag har faktiskt funderingar på att följa i min morsas fotspår och bli lärare. Dock inte högstadielärare utan kanske lärare för de lite yngre! Jag tror faktiskt att jag skulle trivas väldigt bra med ettt sådant yrke. Frågan är bara om jag pallar en sådan lång utbildning? Det är faktiskt det jag är rädd för! Men det känns ändå bra på något sätt.......
Ah, dags att ta tag i hemmets bestyr...
2 kommentar(er)
